Nu är det inte många dagar kvar till årets härligaste högtid! Och jag bara myser av tanken att det snart är dags för barnen att kila ner i vardagsrummet på julaftonsmorgon, titta i sina julstrumpor, slita ut paketen för att sedan massakera den inslagning som jag brukar lägga ner rätt mycket tid på.... det är härligt.

Själv längtar jag, liksom barnen, ofantligt mycket till julafton. Det som känns lite trist är att sen man fick barn har traditionen kring jul förändrats. Julen är förstås underbar när man har småbarn, missförstå mig inte i min tidigare mening. Men vi har alltid firat tillsammans med våra kusiner, men det går inte så bra nu eftersom vi alla har våra små och det skulle innebära att vi skulle vara ungefär 50 personer på julafton. Just nu är vi mitt i en fas av att bygga upp nya traditioner. Så julen känns än så länge lite trevande, lite som att vi känner oss för hur vi vill ha det.

En tradition som inte går att rucka på är ju så klart Kalle Ankas Jul, och vad jag än håller på med så släpper jag allt och sätter mig framför TVn och tittar på Kalle. Precis om nästan varenda Svensson (barnen är än så länge inte lika entusiastiska, men snart...bara mamma tvingar dem länge nog).

Efter imorgon har jag julledigt från jobbet i ungefär två veckor, det ska bli så skönt. Ska försöka ta en liten paus från datorn, men jag kanske flikar in nåt på bloggen under mellandagarna, men bara kanske. Hoppas att ni alla får en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kramar Elisabeth.

Och så en hälsning från barnen:

Ibland (ofta) är det svårt att få med bägge två på samma bild.