Om att se på något i ett annat perspektiv...

2012-06-07 @ 22:53:04
Ibland blir man påminnd om hur skört livet verkligen är. Efter det att vi fick barn har jag dessutom blivit betydligt mycket känsligare för andras tragedier, jag sätter mig in i andras situationer på ett sätt jag aldrig gjort förr. Ett tag var det så "illa" att jag helst inte ville se nyheterna, för jag tog så illa vid mig av alla galenskaper i världen. Galenskaper som får ens vardagsproblem att blekna och bli icke-existentiella.

I tisdags förlorade en ung tjej i vår stad sin kamp mot cancer. En man förlorade sin fru. Tre pojkar förlorade sin mor. En mor och far sin dotter. Livet kan vara så innerligt grymt.

Det är efter en sådan tragedi man lär sig att se sina egna bekymmer med ett helt annat perspektiv. I ett Grey's Anatomy avsnitt beskrivs detta så otroligt bra:

“I had a terrible day. We say it all the time. A fight with the boss, the stomach flu, traffic. That’s what we describe as terrible when nothing terrible is happening. … These are the things we beg for. A root canal, an IRS audit, coffee spilled on our clothes. When the really terrible things happen, we start begging a god we don’t believe in to bring back the little horrors and take away this. It seems quaint now, doesn’t it? The flood in the kitchen, the poison oak, the fight that leaves you shaking with rage. Would it have helped if we could see what else was coming? Would we have known that those were the best moments of our lives?”

När jag har en sån där usel dag när allt verkar gå åt skogen brukar jag försöka stanna upp, ta ett djupt andetag, gå en promenad eller bara byta miljö en stund och reflektera över hur illa det verkligen är egentligen. Oftast kommer jag då fram till att i någon annans ögon skulle mina i-lands problem vara en dans på rosor.

Hur går det nu då med hälsan?

2012-04-16 @ 19:14:41
Jo tack, det går bra med mitt mer hälsosamma leverne. De senaste två veckorna har jag tränat spinning och löpning 3-4ggr i veckan. Senast idag på lunchen. Det har också lett till att jag har börjat äta bönor till maten ibland vilket jag älskar, men bönor är egentligen inte LCHF utan GI. Under påskhelgen hade jag undantagshelg, vilket resulterade i att första halvan av förra veckan var en konstant sockerabstinens. Med andra ord huvudvärken och humöret från hell. Men nu är jag på fötter igen.

Vad säger då vågen?

65kg.

Nytt leverne - Ny kategori

2012-04-01 @ 20:45:39

Jag har aldrig i hela mitt liv behövt tänka på min vikt eller mitt välmående. Innan vi fick barn tränade jag volleyboll på hög nivå tre gånger à två timmar i veckan samt att vi hade matcher i stort sett varje helg. Jag har alltid varit smal, ofta blivit kallad mager av många fast själv har jag tyckt att jag varit normal. Med andra ord har vågen och jag aldrig behövt mötas i besvärliga dueller.

Med första barnet tappade jag mer vikt än vad som var hälsosamt, med resultatet att jag tappade mjölken samt blev väldigt yr och fick dåliga blodvärden. Med andra barnet var jag därför lite rädd att samma sak skulle hända, slutade amma i tid för att jag inte skulle rasa alltför mycket i vikt. Sen dess har jag inte riktigt kommit tillbaka till min "mål-vikt". Jag har också haft väldigt svårt att ta mig tid att träna.

Så efter vår fjällsemester under trettondagshelgen tog jag beslutet att gå "all-in" för att komma ner till 65 kg, vägde då 72 kg. Jag bestämde mig för att testa LCHF kombinerat med en del träning. Jag har inte nämnt det så mycket här på bloggen, kanske med tanken att "tänk om jag misslyckas" i bakhuvudet. Men efter tio veckor av att äta rätt och träna någotsånär regelbundet nådde jag min målvikt. Nu är jag i full sjå med att lära mig hur jag ska hålla mig kvar utan att spåra iväg åt ett eller annat håll. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte fört någon form av tränings/kostdagbok, men jag har nog tränat ungefär tre gånger i veckan. Det har varit lätt för mig att äta rätt, LCHF-kost är mat i min stil. Men när jag varit på tjänsteresa har jag gjort undantag annars har jag nog hungrat ihjäl på långflygningarna eller riskerat att förödmjuka en och annan indier.

När vi var på semester förra veckan hade jag bestämt mig för att inte bry mig det minsta, vi hade All Inclusive och om man inte ska äta av allt så är det liksom ingen mening med det. Väl hemma var det bara att bita ihop och komma på banan igen. I torsdags blev det spinning på hemmaplan och igår kickade jag mig själv där bak och begav mig ut på en löptur. Hade tänkt börja med lämpliga 3 km, men hjärnan ville annat. Väl hemma igen och när jag kontrollmätade med bilen hade jag sprungit nästan 6 km. Inte undra på att benen känns möra idag. I slutet av Maj är vi ett tjejgäng som anmält oss till att springa vårruset i Luleå, detta blir en form av morot för kommande veckors träningspass. Imorrn väntar ett lunchpass spinning för att starta upp påskveckan.

Jag har lagt till en ny kategori - Hälsa - vi får väl se om jag har modet att hålla den uppdaterad med mitt leverne men jag är i alla fall kolossalt nöjd med att jag lyckats med mitt ursprungliga mål och jag mår otroligt mycket bättre fysiskt än jag gjort på länge. Imorrn ska jag boosta mig själv med lite shopping på Stadium, de lämnar 25% till alla medlemmar nu så jag ska göra lite inköp inför vårens bravader.