Har påtat ihop ett kuddfodral.

Just nu är jag fast i bokvärlden igen. Timmarna innan min avresa till Afrika kom Johanna förbi med första boken i Twilight serien, "om jag kunde drömma" tror jag att den heter på svenska. Denna bok läste jag klart på flyget mellan Zambia och Sydafrika. Väl på flygplatsen i Johannesburg var jag tvungen att köpa fortsättningen, "New Moon", och denna gång på engelska. När vi kom till Arlanda såg jag att de hade engelska trean, "Eclipse" på Pressbyrån och blev så klart tvungen att köpa den med. Väl hemma har jag ägnat all min lediga tid (vilken jag inte haft så mycket av) och läst klart även trean samt sett Twilight, New Moon och Eclipse filmerna. Böckerna är otroligt mycket bättre än filmerna, men det säger förstås inte att filmerna är dåliga, handlingen är bara mycket mer beskrivande i böckerna.

Nu spanar mitt öga energiskt efter fjärde boken, "Breaking Dawn", och jag hoppas att jag hittar den här hemma på engelska så fort som möjligt, annars blir det till att beställa den. Böckerna är bäst på engelska, orden liksom klär på handlingen mycket bättre, åtminstone i mina ögon. David tycker förstås att jag är som besatt, men jag blir alltid så här när jag börjar med någon bokserie. Det var samma med Stig Larsson böckerna och jag har varit likadan med Sagan om Ringen-trilogin och Liza Marklunds böcker. Därför brukar jag noga överväga innan jag börjar med någon ny serie, risken finns att jag inte kommer tillbaka till verkligheten...

Har tagit mig en liten blogg-paus....eller en ganska lång sådan. För två veckor sedan kom jag hem från en jobb-resa till Sydafrika och Zambia, och sen dess har det varit fullt upp. Vi åkte till Zambia för ett kickoff möte med vår kund. Det kändes en aning spännande att åka till ett land som man i vanliga fall kanske inte skulle komma på tanken att sätta sin fot i. Innan resan hade vi förberett oss genom att äta Malaria profylax, Dukoral och även ökat upp våra vaccinationsdoser för Hepatit. Nu skulle vi visserligen inte vistas utanför civilisationen, men man vill ändå vara på den säkra sidan. Om jag ska åka dit igen så kommer jag även att ta vaccin mot Gula Febern.

Väl på plats så visar det sig i alla fall att det inte är myggsäsong, tack och lov. Våren hade precis kommit till Zambia och Jakarandaträden blommade i vackert lila-blå ton, även papegojliljor och annat kantade vägarna. Det fanns dock en nackdel med att det var vår, lokalbefolkningen brände sina odlingsmarker och varje afton låg ett tjockt täcke rök över staden. Zambia är ett land som välsignats med väldigt bördig jord, så fort man planterar något så växer det så det knakar.

Vad gäller brottsligheten i landet så är den väldigt hög. Det var murar med taggtråd längst upp runt varje hus i staden vi bodde i, Kitwe. Detta kändes i sig som ett tecken på att här är man inte ute efter det blivit mörkt. Det farligaste man utsätter sig för i Zambia är nog ändå trafiken. Det är vänstertrafik, vägarna är hemskt dåliga, folk köper sina körkort, polisen är korrupt och många bilar saknar bromsar. Ja, jag behöver kanske inte säga så mycket mer än så.

Vi lyckades i alla fall hålla oss friska och hela allihopa. Och maten vi åt var faktiskt riktigt bra, vilket vi alla varit rädda för innan vi åkte. Här kommer ett litet bildkollage. De flesta bilder jag tog är däremot jobbrelaterade och de får jag inte lägga upp här, men jag lyckades knäppa några omgivningsbilder. Solnedgångarna var otroligt vackra!

Vi bodde i ett jättmysigt annex, två kvarter från motellets huvudbyggnad. En nackdel dock, här fanns spindlar stora som tefat! Iiiihhh!