Julen har vi firat i dagarna fyra. Lilla julafton enligt tradition den 23e hos släkt och vänner, julafton hos svärmor och hemma hos oss, juldagen hos min bror och annandagen hemma hos oss igen. Oj oj oj vad mycket mat det blir. Och för att inte tala om julklappar. Det första jag gjorde på juldagen var att gå upp i pojkarnas rum och rensa i deras garderober för att få plats med alla de nya kläder de fått "av tomten".

Just nu är huset belamrat med leksaker, de ligger i köket, i hallen, i vardagsrummet, i TV-rummet, ja, överallt. Är mycket glad att vi själva inte fick så otroligt mycket julklappar utan att vi istället fick pengar. De ryms så mycket bättre, eller rättare sagt så finns de inte kvar så länge då de säkerligen lär spenderas rätt fort.

Julhelgen har också bjudit på ofantliga mängder snö. D o V var ute och skottade i förmiddags och när de var klara kastade de sig i snödrivorna och bara försvann. Vilgot tyckte det var superkul, han ville absolut inte komma in och äta lunch trots att det var kallt och blåste tonvis med snö ute. Och jag som tidigare i december undrade om vi skulle få en vit jul eller ej.

Ikväll fortsätter vi vårat frosseri. Trots att det är vanlig söndag har vi bestämt oss för att när barnen sover blir det ostbricka och vin, vilket är något som vi skulle ha ätit tidigare, men vi har varit alldeles för mätta.

God fortsättning och Gott Nytt År!

Nu är det inte många dagar kvar till årets härligaste högtid! Och jag bara myser av tanken att det snart är dags för barnen att kila ner i vardagsrummet på julaftonsmorgon, titta i sina julstrumpor, slita ut paketen för att sedan massakera den inslagning som jag brukar lägga ner rätt mycket tid på.... det är härligt.

Själv längtar jag, liksom barnen, ofantligt mycket till julafton. Det som känns lite trist är att sen man fick barn har traditionen kring jul förändrats. Julen är förstås underbar när man har småbarn, missförstå mig inte i min tidigare mening. Men vi har alltid firat tillsammans med våra kusiner, men det går inte så bra nu eftersom vi alla har våra små och det skulle innebära att vi skulle vara ungefär 50 personer på julafton. Just nu är vi mitt i en fas av att bygga upp nya traditioner. Så julen känns än så länge lite trevande, lite som att vi känner oss för hur vi vill ha det.

En tradition som inte går att rucka på är ju så klart Kalle Ankas Jul, och vad jag än håller på med så släpper jag allt och sätter mig framför TVn och tittar på Kalle. Precis om nästan varenda Svensson (barnen är än så länge inte lika entusiastiska, men snart...bara mamma tvingar dem länge nog).

Efter imorgon har jag julledigt från jobbet i ungefär två veckor, det ska bli så skönt. Ska försöka ta en liten paus från datorn, men jag kanske flikar in nåt på bloggen under mellandagarna, men bara kanske. Hoppas att ni alla får en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kramar Elisabeth.

Och så en hälsning från barnen:

Ibland (ofta) är det svårt att få med bägge två på samma bild.

Bild: Indiska. Är ful-söt ett ord?

Foto: Privat