Då var det dags igen för årets höjdpunkt, eller ska jag kalla det för årets högtidligaste högtid? Det är dags för mig att tillkännage min önskelista. Jag skrev en till min födelsedag för några veckor sen, men självklart har jag ju fått allt som stod på den, bortskämd som jag är. Konstig nog kommer denna lista att likna den förra, men vissa saker kan man få dubbelt, eller till och med trippelt av. Håll i hatten!

• Tid för mig själv (massage)
• Tid för mig själv (ansiktsbehandling)
• Tid för mig och min sambo (middag på Balzac)
• Tid ifred hemma (barn- och sambovakt)
• Tid för sömn (barn- och sambovakt)
• Tid för Vilgot (ledigt från jobbet)

Nä, nu är ostkrokarna slut, måste nog (b)logga ut!

Vad gör man när man ätit korv hälften av veckans middagar? Eller när man skrivit ner veckans matsedel och märker att den ser ungefär likadan ut som föregående veckas? Jag tror inte,  eller rättare sagt jag vet att min familj inte är den enda som har detta problem.

Det känns litegrann som en lyx att den uppgift man fasar mest på söndagafton (eller när man nu tvingas möta bestyret) är just "veckans mat". Jag älskar egentligen att laga mat, speciellt om jag får ta tid på mig, det ligger nog i släkten. Jag har en bror som är kock och ett långt ätteled av matglada mödrar.

Vi har en svart tavla i köket där matsedeln står uppskriven. Min sambo brukar snegla på den och sucka;
"-Måste den basunera ut våra matvanor? Alla som hälsar på märker ju hur ohälsosamt vi äter!"
Han har ju visserligen rätt, men ibland är man bara inte inspirerad att ställa sig framför spisen efter en lång dag på jobbet. Man är bara hungrig och önskar nästan att nån hade tillverkat det där pillret som man bara stoppar i sig, och vips, då var man mätt och belåten.

I fredags överraskade jag mig själv. Jag kom på att jag hade vårrullar i frysen (Daloons vegetariska,
inget fläsk här inte!). Det här var något som jag åt ofta när jag bodde själv, men inte riktigt har vågat introducera för min bättre hälft, han är mer en kåldolme-typ. På hemvägen åkte jag förbi Coopis och köpte sötsur-sås (Blue Dragons kinesiska) för den varan fanns det inte så mycket av hemma. Sen ringde jag hem och bad sambon sätta igång en kastrull med jasmin-ris. När jag kom hem var det bara att poppa in vårrullarna i ugnen och La Voilà! Jag måste säga att det blev faktiskt en riktigt lyckad fredagsmiddag, och vegetarisk dessutom.

Senare samma kväll tryckte jag i mig nästan en hel påse Doritos själv, men vaddå, det var ju fredag.