Imorse när jag kom till kontoret fick jag för en gångs skull uppleva känslan av att vara först här. Det är verkligen inte ofta det händer. Normalt sett är jag alltid sist, eller nästsist, chefen kommer sällan före halv nio.

Ärligt talat var jag den enda som skulle jobba idag, alla andra är i fjällen och kör skoter. Arbetsnarkoman som jag är låter jag aldrig nöje gå före nytta. Däremot har jag tänkt sluta tidigare, det måste man göra när det är fredag och man är "herre på täppan", eller "kvinna på täppan".

Så har man alltså hela kontoret för sig själv...det är ganska trist faktiskt. Fast det är ju kul när man ska diskutera, man får alltid det svar man vill ha. Fast det blir ju inte mycket till diskussion, mer en monolog.

E - Är det någon mer än jag som tycker att nätverket går segt?
E - Nej, det är du som är seg.
E - Är det okej om jag slutar tidigare?
E - Självklart.

Nä, usch vad tråkigt. Nu ska jag skynda mig att sluka fredagsfikat, idag bjuds det på wienerbröd, synd för dem som är i fjällen, kul för dem (den) som är på kontoret. Sen ska jag logga ut.

PS, Har testat om det ekar på kontoret när de andra är borta, det gör det inte.