Äntligen har vi semester! Eller D jobbar två veckor till, men barnen och jag är lediga. Synd att vädret inte visar sin bästa sida, men det skönaste med semester är nästan slöandet på morgnarna, att inte behöva stressa iväg till diverse förpliktelser. En annan härlig grej man kan göra under semestern är att ligga i hängmattan och spana på trädtopparna, underbart avslappnande.

Med lite fantasi kan man nu börja skönja slutresultatet. Jag längtar massor till det utvändiga böket och stöket är klart. Men nu är vi i alla fall under tak, papp-tak :-), vilket innebär att vi inte längre behöver stressa för eventuellt regn och rusk. Utvändigt är det kvar att lägga upp teglet på taket, spika panel och foder samt sätta in fönster och dörrar( tjihoo!).

Bygget fortskrider, även så här på självaste midsommarafton. I eftermiddag åker vi iväg på midsommarfirande inne i stan. Egentligen skulle vi varit hemma hos oss och firat, men det är alldeles förmycket mygg här ute på landet så istället har vi flyttat firandet till svägerskans syster inne i stan. Det tackar vi för, men myggen är säkert rätt snopna. Glad Midsommar!

Som sagt...virk-il var det ja. Detta är några av de bakverk jag pysslat ihop. Jumbo-macarons, punschrullar, chokladbollar och mini-macarons.

Jag har ännu en gång hamnat i ett virk-il. De senaste veckorna har de blivit en hel del mormorsrutor och bakverk. Sen har jag även pimpat ett par ballerina skor med ett par virkade blommor. Idén fick jag efter att ha beställt ett par ballerina från H&M som jag sedan inte alls var nöjd med. Jag hatar nämligen när man ser "skårorna" från tårna, det är något av det fulaste jag vet (speciellt då mina egna tår, andras har jag inga kommentarer om).

 

Det virkade blommorna fäste jag på skorna med en liten säkerhetsnål och Voilà!

Eftersom solen kikat fram till och från idag känns det lämpligt att inviga nya grillen. Den gamla har överlevt sex hårda säsonger och förtjänar verkligen sin vila på soptippen.

Ibland blir man påminnd om hur skört livet verkligen är. Efter det att vi fick barn har jag dessutom blivit betydligt mycket känsligare för andras tragedier, jag sätter mig in i andras situationer på ett sätt jag aldrig gjort förr. Ett tag var det så "illa" att jag helst inte ville se nyheterna, för jag tog så illa vid mig av alla galenskaper i världen. Galenskaper som får ens vardagsproblem att blekna och bli icke-existentiella.

I tisdags förlorade en ung tjej i vår stad sin kamp mot cancer. En man förlorade sin fru. Tre pojkar förlorade sin mor. En mor och far sin dotter. Livet kan vara så innerligt grymt.

Det är efter en sådan tragedi man lär sig att se sina egna bekymmer med ett helt annat perspektiv. I ett Grey's Anatomy avsnitt beskrivs detta så otroligt bra:

“I had a terrible day. We say it all the time. A fight with the boss, the stomach flu, traffic. That’s what we describe as terrible when nothing terrible is happening. … These are the things we beg for. A root canal, an IRS audit, coffee spilled on our clothes. When the really terrible things happen, we start begging a god we don’t believe in to bring back the little horrors and take away this. It seems quaint now, doesn’t it? The flood in the kitchen, the poison oak, the fight that leaves you shaking with rage. Would it have helped if we could see what else was coming? Would we have known that those were the best moments of our lives?”

När jag har en sån där usel dag när allt verkar gå åt skogen brukar jag försöka stanna upp, ta ett djupt andetag, gå en promenad eller bara byta miljö en stund och reflektera över hur illa det verkligen är egentligen. Oftast kommer jag då fram till att i någon annans ögon skulle mina i-lands problem vara en dans på rosor.

Efter helgens oväder är det nästan så att även jag börjat tvivla på årets sommar. Jag försöker dock intala mig själv att ju mer skitväder nu desto mindre under semestern! När jag dessutom ramlar över denna inspirerande sommarbild på ikea-livet hemma, börjar sommarkänslorna tina fram igen.



bild Ikea - Livet hemma

Det går sakta men säkert framåt på byggfronten här hemma. Vädret har inte varit på vår sida samt att D varit sjuk. I torsdags hade vi, till yngste sonens lycka, en grävmaskin på besök. Denne fixade till marken framför bron eftersom den varit rätt tjälslagen. Så här såg det ut på fredagkväll



Igår afton hade D byggt klart muren mellan nya grusgången och gräsmattan nedanför. Sedan dess har vi inte kunnat göra något eftersom det varit ett väldans oväder här, snudd på storm. Vi hade ett strömavbrott igårkväll som varade 6 timmar. Helt makalöst men också rätt mysigt.



Så fort vädret blir bättre och D är ledig är det dags att riva gamla trappen och resa det nya virket. Pardörrarna har kommit och jag väntar med spänning på den dagen som de ska monteras. Längtar!!