Under snart tre veckors tid har D och jag haft vård av barn varannan dag. Det började på min födelsedag, i början av november. Jag hade precis kommit hem från en tjänsteresa till Zambia (skriver mer om det sen) då vi upptäckte att Vilgot var alldeles rödprickig på magen och ryggen. Det tog en stund innan jag förstod vad det var, det var först när han sa att det kliade som det slog mig att det var vattkoppor. Han fick en rätt lindrig variant men det innebar fortfarande att han inte fick gå till skolan på en vecka.

Prick två veckor efter Vilgots första utslag fick Julius sina första utslag. För honom har utslagen varit värre, han har haft koppor fulla hårbotten och även i ljumskarna och han har haft en klåda utan dess like. Jag ringde min kusin här i byn och som tur var hade de Tavegyl hemma, annars hade han nog inte sovit mycket första tiden. Nu lider även Julius koppor mot sitt slut och det känns skönt att veta att en gång koppor, aldrig mera koppor!

Nu återstår bara att se om D har haft det eller ej......

Annars går vi bara och väntar på att snön ska komma, så här fint var det ute häromdagen när vi var ute och lekte. Frost, men ingen snö.