Jag skrev tidigare att Julius i tisdags äntligen lärt sig att hasa framåt istället för bakåt. Sen dess har allt skett i en rask takt. Igår kom han på att han kunde nog nästan kanske krypa på alla fyra.... Och jo, har man sett, om man bara försöker riktigt länge så kommer man nog framåt till slut. Däremot är han ingen fena på det, men om någon vecka är det nog fart i honom. Imorse låg han på golvet och lekte och helt plötsligt när jag tittade på honom så låg han inte längre ner, nä, han hade satt sig upp. Så ikväll innan läggning ska vi sänka ner botten i spjälsängen, innan det hinner hända någon olycka.

All denna utveckling har haft lite negativa effekter på nattsömnen. Varken jag eller David är vana att sova lite på nätterna, vi har varit enormt bortskämda med snällt sovande barn. Denna veckas nätter har dock varit väldigt oroliga på grund av att Julius vaknat i många olika, konstiga positioner i sin säng och då har han skrikit utöver sig av rädsla (och säkert även trötthet). Sedan hjälper det ju inte att han dessutom har tre (3!) tänder påväg upp. Jag hoppas att allt lugnar sig för honom snart.

Har tyvärr inte hunnit vara framme med kameran ännu, men det kommer snart bilder, det lovar jag! Helgen bjuder på storstädning av dagis, både ute och inne. I övrigt ska vi försöka ta det lugnt och vila upp oss, kanske får vi besök av barnens kusin Einar. Einar föddes förövrigt 16 timmar före Vilgot, men det är en helt annan historia som vi kan ta en annan gång. Men en sak är säker, personalen som jobbade på BB de dygnen kommer att minnas deras födelse i urminnes tider....