Vilgot har en "trotsa-mamma-period" just nu. Ikväll har vi läst saga. I en timme, minst. Det var faktiskt riktigt mysigt att ligga där och bara må gott. Men när det gått en timme och han fortfarande inte somnat bli man rätt irriterad, för att inte säga arg, och då skrattar han. Det är då man måste låta bli att skratta själv, men det är inte alltid så lätt. När han väl somnat fick jag den där känslan av att jag ville väcka honom igen så att vi kunde leka lite till.

Jag fick en gång frågan om jag älskat någon så mycket att det gör ont. Visste inte riktigt vad jag skulle svara, för jag hade nog inte upplevt den sortens kärlek. Det var innan vi hade fått Vilgot. Nu vet jag.

God Natt Min Skatt och Sov Så Gott!