Idag är jag hemma och vabbar, Vilgot är fortfarande inte helt hundra. Det farliga när jag är hemma med barnen är att jag börjar klättra på väggarna. Jag funderar, planerar och fantiserar om allt man skulle kunna fixa till här hemma.

Trappen har länge varit en diskussion hos oss, planen är att vi ska måla den vit och klä stegen med ekgolv. Det känns som att det kommer att bli ett jättelyft för hallen. Sen har vi kommit på att vi ska bygga om vår bro till hall. Det innebär alltså att bygga väggar på den, flytta fram dörren och fönstren, fixa till grunden så vi kan bygga ett rejält golv med klinker. Allt detta borde ju inte vara så knepigt i ett hus som är byggt 1989, som fortfarande har vinkelräta hörn och i vilket det bor en byggare....kan man tycka. MEN problemet är tid! Vi har sällan tid över. Sen bör ett sånt här projekt dras igång i typ maj, när vädret tillåter och snön försvunnit så vi kan använda bakdörren istället.

Det sköna är att nu VET jag hur jag vill att det ska vara, det gjorde jag inte för två veckor sedan. Då velade jag fortfarande fram och tillbaka över hur vi ska lösa att man kommer in i huset och hamnar nästan rakt på första steget till trappen till övervåningen. I och för sig inget problem när man kliver in i huset, men ett stort problem när man kommer ner från trappen och landar rakt ner i en vattenpöl. Vissa dagar blir det många sock-byten.

Men åter till barnen, förhoppningsvis är de på tillfriskningsvägen. Vi har varit hemma i över en vecka nu, med feber, snuva och hosta. Och idag skiner solen och vi vill egentligen bara bege oss ut och busa i snön, men det får vi inte, gjorde det misstaget i helgen och vips hade Vilgot feber igen. På lördag har vi kalas för Julius och David och då gäller det att vi är friska.

Grabbarnas dagiskort från i höstas, fattar inte hur fotograferna lyckas!?!