För fem år sedan slutade jag träna. Jag tränade tidigare Volleyboll 3-4 gånger i veckan, sammanlagt ungefär 6 timmar under vardagarna och sedan matcher under helgerna. Men så under februari´04 blev jag kraftigt förkyld och jag verkade aldrig bli helt frisk från detta. När vi under våren skulle börja sommarträna upptäckte jag att så fort jag rörde mig började jag hosta något kopiöst. Jag bestämde mig för att åka på vårdcentralen. Brukar normalt undvika att åka dit då jag många gånger tidigare blivit mött av någon som tittat i halsen och sedan sagt:
"-nä, det är bara vanligt virus, hem och vila".
Men denna gång kände jag nog på mig att det inte var riktigt normalt. Väl där träffade jag en jättetrevlig läkare som verkligen förstod min situation. Under denna tid hade det dessutom dykt upp en hel del fall av Tvar så han tog massor med tester och efter en vecka fick jag veta att jag hade åkt på en Mykoplasmainfektion. Inget dödsallvarligt men man får absolut inte träna under behandlingstiden. Därav mitt abrupta slut på träning.

Under sommaren´04 blev jag gravid och sedan kom Vilgot och förra året Julius. Under de senaste fem åren har jag inte ägnat speciellt mycket tid åt mig själv, vilket händer de flesta nyblivna mammor. (Hmm, lite konstigt att de flesta nyblivna pappor inte verkar drabbas av detta på samma sätt...) Förra veckan efter att jag varit i Umeå och shoppat jeans bestämde jag mig för att nu ska "hänget" bort. Jag ska börja träna! Det är inte det att jag tycker att jag är överviktig eller tjock, däremot kunde man ju vara lite fastare.  Sagt och gjort, jag plockade fram löparskorna och har sedan dess varit ut några rundor och även kört en del styrketräning. Eftersom att jag har ett väldigt stillasittande jobb så måste jag ut och röra på mig några timmar i veckan annars kommer jag att sakta men säkert paja rygg, nacke och axlar. Jag vill vara hel för mina barns skull, för min sambos skull och för min egen skull. Tiden jag numera lägger på träning är min egentid, det är mitt val, min kropp och det är för min egen skull, Go Me!

(ingen bild denna gång, känner inte att jag vill hänga ut mig själv med en bild på mig i full fart)