Precis som sommaren har gått och blivit som allra härligast har det som vi alla gått och väntat på inträffat. Min farfar, Sigge, har dött. Han var en sån där busig farfar som alltid gjorde små hyss när inte farmor såg på. När vi var små och åkte bil med honom brukade han alltid skoja till det med att svänga på ratten fram och tillbaka i en väldans fart så hela bilen skakade och vi ungar skrattade hejdlöst. Det var på den gamla goda tiden, när man fick sova i bakluckan på bilen eller stå upp mellan framsätena medan bilen skuttade fram. Farfar var också den som vid middagsbordet alltid brast ut: -"Ättern barne för i morrn ska skinne borta je!". Översatt till svenska betyder det väl ungefär:-"Ät barn för imorgon ska ni jobba så skinnet åker av". Kanske en rätt rå mening, men det var alltid superkul när han sa det. Ett annat farfar uttryck är "Grisar i luften" och vad han menade med det har jag aldrig fått kläm på. När man var ute och gick med honom sprang han alltid tjugo meter framför oss andra, för det var krut i gubben, det vill jag lova.

På sistone har farfar inte varit den busiga och alerta karl som jag känt honom som. Han fick för några år sedan diagnosen KOL och till råga på allt har han även lidit av Parkinsons. Livet har liksom runnit ur honom och vi har alla gått och väntat på hans oundvikliga slut. Sist jag träffade honom var det nog inte mycket liv kvar i "tjärn-gubben" som han även kallades och jag undrar om han själv nästan längtade till allt var över.  Hela 85 år fick han i alla fall leva och det är inte fy skam det. Vi är många som kommer att minnas honom med ett leende på läpparna.

God Natt Farfar och Vila i Frid!

Farfar Sigge på Vilgots dop

Vilken saga vi fick vara med om i lördags! Min "bästis" Helena gifte sig med sin Cristofer med pompa och ståt. Det var ett otroligt vackert bröllop och jag hade verkligen svårt att inte brista ut i floder av gråt. Hon är den första i kompisgänget som gifter sig och även om de flesta av oss har barn och familj så kändes det lite som avstampet till att nu börjar vi verkligen bli vuxna och barndomens bekymmersfria dagar är över.

Barnvakt hade vi bokat till bägge barna sedan länge så nu var det dags att ha en riktig brakfest! Jag hade klätt upp mig i en "fluffig-klänning-à-la-Sex and the City" och David hade krängt på sig kostymen. Hela 97 personer stod på gästlistan till mottagningen efteråt och jag tror faktiskt att det var ännu fler i kyrkan. Väl i festlokalen blev det mingel med fördrink och lite snittar. Sedan följde middag med tal, bröllopstårta och allt annat som en bröllopsfest bör innehålla. När väl baren hade öppnat var det svårt att få folk ut på dansgolvet. Lite senare under kvällen var det sistnämnda däremot inget bekymmer, det gick rätt hett till på dansgolvet. Det blev inga slagsmål som det brukar i alla filmer, men några råkade visst åsamka sig lättare skråmor ändå.

Extra kul var det att tjejgänget var samlat igen. Räknade ut att jag inte träffat Sara Stenman sen sommaren 2005! När vi träffas så där allihop blir det en hel del tjatter om sådant som hände för tio år sen, men som känns som om det lika gärna kunnat varit igår. Dagen och kvällen var i alla fall otroligt minnesvärd och jag kan garantera att när vi träffas nästa gång så blir det mycket tjatter om just Helena och Cristofers bröllopsdag.

Bröllopsparet på deras stora dag