Influensa och förkylning
2008-02-26 @ 13:35:52Det är influensatider just nu och självklart har vi åkt dit. Vilgot fick feber och hosta förra måndagen. Hostan sitter fortfarande i men jag har bestämt att imorgon blir det dagis. I fredags fick även Julius hosta men han har inte haft någon feber. Så förra veckan och denna helg har varit rätt jobbig och det har gjort ont i mammahjärtat. Men nu ser vi ljuset i tunneln och allt känns bättre.
Kärlek vid första ögonkastet!
2008-02-13 @ 13:29:23Så kom han äntligen!!!!! Julius föddes den 29 januari kl. 20.18. Vaknade kl. 00.00 på natten av att jag hade värkar, så denna gång satte det igång av sig självt. Väckte David vid 02.00 då jag kände att jag behövde lite moraliskt stöd och ett hjälpande öga på klockan. Vid halvfyra tiden ringde vi till BB för att höra när de tyckte att vi borde åka in, och de sa att vi var välkomna när som helst. Ringde då genast till mamma som skulle vara vår jourhavande barnvakt, hon var nog redan vaken för hon lät så himla pigg och hon kom studsandes på en gång. Sedan bar det av till BB.
Väl framme konstaterades att jag var typ 0,5 cm öppen. Det kändes inte så kul med tanke på att jag haft värkar i 4,5 timmar. Fick morfin så att jag kunde slumra litegrann fram till frukost. Fick träffa läkaren vid 9-tiden, hade egentligen tid hos henne den dagen för överburenhetskoll, så hon var välinformerad om läget. Hon sa på en gång att denna gång skulle de vara mer uppmärksamma och att jag inte skulle behöva kämpa i 2 dygn för att sedan bli snittad. Hennes mål var att bebisen skulle vara ute innan midnatt på ett sätt eller annat.
Så vi kämpade på under dagen, men kom inte så långt och vid 17-tiden var jag helt slut i skallen, kände bara att nu orkar jag inte med detta längre. Hade ju jobbat på i 17 timmar och var fortfarande bara knappt 5cm. Fick då prata med jourläkaren och han peppade upp mig till att kämpa i två timmar till. När han sedan kom in kl. 1900 och kollade läget så konstaterade han att jag fortfarande inte var mer än knappt 5cm öppen. Han beslutade då att vi skulle bli tvugna att snitta igen eftersom han såg likheter med förra förlossningens kurvor och även att risken fanns att livmodern skulle krampa (vilket jag absolut inte ville vara med om). Så efter lite väntan på att OP-salen skulle bli ledig rullade de ner oss och plockade ut pyret. Det häftiga var att när de höll upp honom såg han ut som en exakt kopia av Vilgot, nästan skrämmande likt faktiskt. Han vägde 4440g och var 54cm lång, så han slog storebror med 200g.
Vi mår alla fint, är inte lika trött den här gången. Kanske för att förlossningen inte blev lika omtumlande men också för att jag vet vad det innebär att bli mamma. Igår blev Julius 2v gammal, han är fortfarande inne i stimmet då han bara äter, sover o bajsar. Precis som det ska vara.
Väl framme konstaterades att jag var typ 0,5 cm öppen. Det kändes inte så kul med tanke på att jag haft värkar i 4,5 timmar. Fick morfin så att jag kunde slumra litegrann fram till frukost. Fick träffa läkaren vid 9-tiden, hade egentligen tid hos henne den dagen för överburenhetskoll, så hon var välinformerad om läget. Hon sa på en gång att denna gång skulle de vara mer uppmärksamma och att jag inte skulle behöva kämpa i 2 dygn för att sedan bli snittad. Hennes mål var att bebisen skulle vara ute innan midnatt på ett sätt eller annat.
Så vi kämpade på under dagen, men kom inte så långt och vid 17-tiden var jag helt slut i skallen, kände bara att nu orkar jag inte med detta längre. Hade ju jobbat på i 17 timmar och var fortfarande bara knappt 5cm. Fick då prata med jourläkaren och han peppade upp mig till att kämpa i två timmar till. När han sedan kom in kl. 1900 och kollade läget så konstaterade han att jag fortfarande inte var mer än knappt 5cm öppen. Han beslutade då att vi skulle bli tvugna att snitta igen eftersom han såg likheter med förra förlossningens kurvor och även att risken fanns att livmodern skulle krampa (vilket jag absolut inte ville vara med om). Så efter lite väntan på att OP-salen skulle bli ledig rullade de ner oss och plockade ut pyret. Det häftiga var att när de höll upp honom såg han ut som en exakt kopia av Vilgot, nästan skrämmande likt faktiskt. Han vägde 4440g och var 54cm lång, så han slog storebror med 200g.
Vi mår alla fint, är inte lika trött den här gången. Kanske för att förlossningen inte blev lika omtumlande men också för att jag vet vad det innebär att bli mamma. Igår blev Julius 2v gammal, han är fortfarande inne i stimmet då han bara äter, sover o bajsar. Precis som det ska vara.
Kärlek vid första ögonkastet